Alla problem kan ses från tusen vinklar. Problemet med mig är att jag alltid försöker se saker från massa olika vinklar, vilket gör det svårt för mig att få tankar kontrollerat. Ska man gå in i rollen som drabbad så kanske det är bäst att hålla sig borta från dessa människor som är inne i ett drogmissbruk. Men om man håller sig till rollen som människa, och kanske tänker att allt har en bakgrund och förklaring, kan det vara svårt att bara glömma en människa för att den lever i ett missbruk.

Det är svårt att bestämma sig för vem man vill vara i dessa lägen.

Denna text är skriven av "drogen själv", och det ger oss en annan bild av livet som missbrukare..

Hej Droger, beroende heter jag!

Jag vänder upp och ner på dom flesta hem, river sönder alla familjeband, tar barnen från er och det är bara början. Jag kostar i längden mycket mer än diamanter, mer än guld och sorgen som följer med mig är ett skådespel. Om du behöver mig, kom ihåg att det är lätt att hitta mig, jag är överallt runt omkring dig. Jag finns i skolorna, på arbetsplatser och föreningar mm. Jag bor hos dom rika, men även hos dom fattiga med. Jag kanske bor längre ner på din gata, kanske är jag din granne?

Min makt är övernaturlig. Prova, så ska du få se. OM du provar mig en gång kanske du kommer att släppa mig, men om du pröver mig fler gånger, så är din själ förmodligen min föralltid.

När jag går in för att styra dig, själ du och ljuger. Du gör vad som helst för att få "komma bort".

Kriminella saker kommer du också att göra, bara för att få känna min närvaro. Det kommer att vara värt det när jag finns i dina armar.

Du kommer att ljuga för din mor, själa från dina anhöriga, du kommer vara som en enda stort sår.

Och när du ser deras tårar, borde du känna sorg och smärta..

Men med MIG, glömmer du!

Du tappar ditt samvete, din uppfostran. Jag blir ditt samvete. Jag kommer lära dig min värld.

Jag tar barn ifrån föräldrar, föräldrar från barn. Jag kommer att ta allt ifrån dig, ditt vackra utseende, din stolthet och jag kommer vara med dig, föralltid. Du kommer även att ge mig din familj, ditt hem, dina vänner och dina pengar. Du och jag kommer att bli ett. När jag har tagit ifrån dig allt, kan du skratta dig lycklig om du har livet kvar.

Om du hör röster skrika i ditt huvud, så är det bara jag. Om du ser syner eller skakar okontrollerat ska du veta att det är bara jag som är hos dig. Det är en gåva från mig till dig, innan det är försent. Du har underskattat mitt maktbegär och vi kommer aldrig att skiljas. Du kommer ångra att du testat mig, dom flesta gör det och nu är du min. Men kom ihåg. DU KOM TILL MIG, inte jag till dig. Du visste trots allt vad som skulle komma, alla har sagt det, du har fått höra det om och om igen.

Du hade/har ett val och du valde/väljer själv. Du hade kunnat sagt Nej tack, men nu har du träffat mig och vad ska du nu göra?

Jag tar gärna din hand och leder dig till helvetet, ger din familj massor av sorg. Jag kommer att hålla din hand ända ner i träsket.

-Och jag kan ge din familj mer smärta och sorg än dom flesta klarar av-

det är så lätt att förklara för någon att man hela livet levt med en alkoholist. Det är så lätt att "förstå" vad det inneburit

 Men det går fan inte att förklara det rätta för man förstår inte själv. 

Hur kan en människa vara så, så jävla dum i huvudet.

På en sekund från att vara en fantastisk människa, bli ett jävla arsle. Från att älska någon till att känna sån ilska att man önska det var lagligt att mörda. Det är som att man har ett oläkt sår som bara ristas upp igen.

Hur kan en människa förändras så mycket på grund av alkohol..

Hur får man en människa att förstå vad den gör illa en. 

Jag önskar att jag hade modet att sätta stop och få ett slut.  leva mitt eget liv. Men tanken av det gör mig illamående. Jag vill verkligen inte. Jag vill inte att han förstör hela mitt liv. Men jag vill inte leva utan. Och det är de enda val jag har.

Jag önska så mycket att jag kunde få vara dotter till någon som står stadigt på jorden,  någon man kan lita på fullt ut, någon som aldrig försvinner på det sättet. Jag vill inte behöva säga till folk att "idag finns inte min pappa, för han valde att supa bort mig". Jag vill att mitt barn ska få uppleva en barndom med en morfar. En morfar som är en levande morfar..  

Och hur mycket vilja jag har kan jag inte förändra ett jävla skit. Inte ett jävla skit..

Jag förstår inte hur jag fungerar. Varje återfall lovar jag mig själv att inte bli glad när det är över, jag lovar mig själv att inte glömma bort. Men så sitter jag här och jag bara låtsas att det inte hänt.
Sista samtalet när han var full så var det mer eller mindre som att jag var helt värdelös. Jag fick höra ett och annat om att jag aldrig ställer upp, jag kunde dra åt helvete och höra av mig när han var en värdig pappa.
Det som tär på mig är att jag lägger ner allt jag har, och jag vet att han inte menar det. Men det hjälper inte tårarna att försvinna.
Idag har det gått ett tag sen han ännu en gång tog steget att bli nykter .
Jag blir skrämd över hans personlighetsförändring. Men ändå accepterar jag det . Jag vill pausa tiden för just nu är allt perfekt.
-Men jag lever med en tickande bomb, rätt vad det är så förvandlas glädje till sorg-

  
Jag har alltid trott att jag kan förändra, förbättra och lösa problemen. Jag har trott att det går över om jag gör si och så. Och om jag lägger ner hundra procent och offrar mitt liv på min pappa så kommer det lösa sig.

Jag har dock insett att det inte ger effekt förutom den extremt negativa effekten på mig själv. Jag tappar glädjen och allt är bara tråkigt för att sedan bli svikt gång på gång och må ännu sämre.

Jag vill så himla mycket men det hjälper inte att bara jag som medberoende har viljan.

Ibland får man släppa taget och tänka om, tänka bort.

Är mitt liv värt att kastas bort för att försöka lösa något som jag inte kommer kunna förändra?

Nej

Men är det värt att ta avstånd från någon man älskar på grund av ett missbruk?

det är frågan det...