Jag förstår inte hur jag fungerar. Varje återfall lovar jag mig själv att inte bli glad när det är över, jag lovar mig själv att inte glömma bort. Men så sitter jag här och jag bara låtsas att det inte hänt.
Sista samtalet när han var full så var det mer eller mindre som att jag var helt värdelös. Jag fick höra ett och annat om att jag aldrig ställer upp, jag kunde dra åt helvete och höra av mig när han var en värdig pappa.
Det som tär på mig är att jag lägger ner allt jag har, och jag vet att han inte menar det. Men det hjälper inte tårarna att försvinna.
Idag har det gått ett tag sen han ännu en gång tog steget att bli nykter .
Jag blir skrämd över hans personlighetsförändring. Men ändå accepterar jag det . Jag vill pausa tiden för just nu är allt perfekt.
-Men jag lever med en tickande bomb, rätt vad det är så förvandlas glädje till sorg-

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Alla problem kan ses från tusen vinklar. Problemet med mig är att jag alltid försöker se saker från massa olika vinklar, vilket gör det svårt för mig att få tankar kontrollerat. Ska man gå in i rollen som drabbad så kanske det är bäst att hålla sig b...

det är så lätt att förklara för någon att man hela livet levt med en alkoholist. Det är så lätt att "förstå" vad det inneburit  Men det går fan inte att förklara det rätta för man förstår inte själv.  Hur kan en människa vara så, så jävla dum i h...

  Jag har alltid trott att jag kan förändra, förbättra och lösa problemen. Jag har trott att det går över om jag gör si och så. Och om jag lägger ner hundra procent och offrar mitt liv på min pappa så kommer det lösa sig. Jag har dock insett att de...