brutenvinge

Hej. Jag heter Linda.
Jag är 20 år och bor med min man , hund och katt i ett litet hus utanför Uppsala.
Livet är egentligen väldigt fantastiskt. Jag har ett fast jobb, jag har en underbar man och en fin familj, jag har ett hus på landet och jag har en massa roliga intressen. Mitt liv har gått väldigt bra och det är jag väldigt tacksam för.

Men ändå sitter jag här, med en bruten vinge..
Jag påverkas väldigt mycket av min omgivning. Mår den bra, så mår jag bra.
I hela mitt liv har jag levt med min Pappa som är Alkholist. Jag har accepterat det. Jag har lärt mig att leva med det. Livet med min pappa har varit en bergodalbana. Det har varit en tyngd på mina axlar. En tyngd som aldrig kommer försvinna.
Problemet har alltid funnits där, vi alla har alltid varit berörda av vår fantasistka periods Alkholist som har varit ett helvete.
Men så fort han är nykter, glömmer vi bort gårdagen. Jag är less på det.

Min pappa var alkholist igår, han är det idag och kommer att vara det även imorgon. Så bara är det.

Jag vill få ur mig all skit, all lycka och all kärlek jag har till honom. Men under hans problemata perioder är det som att tala mot en vägg och när han är nykter vill jag bara ta vara på den tiden.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att han tar sig ur den sjukdomen, innan det är för sent.